Ursäkten godtas
Publicerat: 2009-01-26
17:16:11 Kategori:
Idag när jag kom till jobbet (praktiken) så började packa upp tobak, när det var klart så stod jag i kassan. Det kom då en farbror som skulle betala för en tidning och GDS-hallen som han hade lånat. Jag knappar in allt och säger den summan allt gick på (124 kronor). Han lägger då fram 70 kronor framför sig, jag frågar om jag kan ta pengarna som han har lagt fram medan han letar efter småmynt i plånboken. Pengarna hann jag stoppa in i automaten innan han sa nej, då tog jag ut pengarna igen år honom och summan var fortfarande kvar på 124 kronor. Då säger han att han gett mig 100 kronor redan och jag kollar på honom, och säger: Nej du har inte gett mig några pengar än, då börjar han bli jättearg och skälla på mig att jag har gjort fel?! Jag får panik och vet verkligen att han inte har lagt fram en jäkla hundring, för jag såg själv att han lade fram de 70 kronorna framför sig. Jag började till och med bli ledsen, för det är verkligen obehagligt att få skäll av någon som säger att man har gjort fel? Fast jag vet själv att jag inte har det!
Jag ropar då på Alex och berättar allt som det är. Alex ser också att jag har rätt och att det inte alls stämmer som han säger. Men farbrorn betalar till slut de 124 kronorna och mumlar ungefär; då får jag väl betala dem då även fast jag redan gjort.
Jag går in på lagret och försöker varva ner mig och ta bort tårarna. Efter ungefär 10 minuter så kommer farbrorn in igen och kommer till lagret. Han ber då om ursäkt för att han skällde på mig och sa att han hade råkat lagt ner de 100 kronorna i fickan istället. Han berättade också att gamla gubbar kan vara så här i bland och ber om förlåtelse igen!
Jag blev då ännu mer ledsen och bara -okej, men kollade inte på honom. För jag tyckte att han var dum och väldigt otrevlig mot mig! För hatar verkligen när någon skäller på mig helt oskyldigt.
En timme så kommer han tillbaka igen! Då kommer han fram till mig och ger mig en bukett med blommor och verkligen ber om ursäkt, jag blir då gladare och han säger till mig; Vi kan väl inte vara osams heller, jag ber verkligen om ursäkt. Jag började då le och tyckte det var väldigt snällt. Efter han hade gått så gick jag ställde blommorna i vatten, för att dem inte skulle dö!
Jag ropar då på Alex och berättar allt som det är. Alex ser också att jag har rätt och att det inte alls stämmer som han säger. Men farbrorn betalar till slut de 124 kronorna och mumlar ungefär; då får jag väl betala dem då även fast jag redan gjort.
Jag går in på lagret och försöker varva ner mig och ta bort tårarna. Efter ungefär 10 minuter så kommer farbrorn in igen och kommer till lagret. Han ber då om ursäkt för att han skällde på mig och sa att han hade råkat lagt ner de 100 kronorna i fickan istället. Han berättade också att gamla gubbar kan vara så här i bland och ber om förlåtelse igen!
Jag blev då ännu mer ledsen och bara -okej, men kollade inte på honom. För jag tyckte att han var dum och väldigt otrevlig mot mig! För hatar verkligen när någon skäller på mig helt oskyldigt.
En timme så kommer han tillbaka igen! Då kommer han fram till mig och ger mig en bukett med blommor och verkligen ber om ursäkt, jag blir då gladare och han säger till mig; Vi kan väl inte vara osams heller, jag ber verkligen om ursäkt. Jag började då le och tyckte det var väldigt snällt. Efter han hade gått så gick jag ställde blommorna i vatten, för att dem inte skulle dö!
Det visade i alla fall att han inte kände sig så bra efteråt att han hade skällt ut mig, jag tycker då att det var väldigt bra gjort av honom att komma tillbaka två extra gånger och be om ursäkt.
© Alla foton på min blogg är mina egna, om inget annat uppges. Kopiering ej tillåtet!
------------------------------------------------ ♥ ------------------------------------------------